Grattis kent på namnsdagen

Ett stort grattis till alla som heter kent och har namnsdag idag. Och ett extra stort grattis till gruppen kent. Ni är så saknade. Kom tillbaka. Ni är liksom bara så bäst. Min första konsert var i globen 2002 och då var jag 20år.  Min sista var i Malmö arena och då var jag 34år.  Och mellan 20 och 34 har det hunnits med 10 konserter till. Så  för  er som inte orkar köra huvdräkning blir det 12 konserter.
 
Kent har hjälpt mig genom mycket. När livet har varit svårt har de körts på repeat. När livet har varit gött ha de körts på repeat. Sedan hugo kom till värden har det inte blivit så mycket höglyssning, mest för hans örons skull. Men han är snart tonåring och skall dunka dunka på sitt rum, så då kan jag dunka dunka kent i vardagsrummet.
 
Så tack kent för fantastiska år. Fantasika album och låtar, konserter!
 
Bilderna är från några av de senaste konserterna jag varit på!
 

Avskedet

 
 
Så kommer den då äntligen. Den som skulle kommit i november. Men som får komma i januari istället. För samma helg som sista gången var, så var även tiden med mor den sista tiden. Men det visste vi ju inte då. Eller på något sätt gjorde jag nog ändå det. För jag trodde jag skulle gråta många tårar men det gjorde jag inte. Jag pratar såklart om kents avskedsturné.
 
 
 
Vi hade turen och se dem två gånger i Malmö. På fredag med sittplats och lördagen med ståplats. Varje minut var magisk och varje låt kändes så välplanerad och perfekt. Och efter sett de två avsnitten som gjorts om kent så förstår man att de ville de skulle vara perfekt med.
 
 
 
På fredagen kom lite tårar mot slutet, men jag visste ju att en konsert var kvar. Och det var magiskt och stå på ståplats och få uppleva det en gång till och titta runt omkring. Det blir en annan känsla än när man sitter. Vi höll till ganska långt bak. Kom såklart tårar till den sista sången.
 
Men jag tror att jag inombords gick genom något mer plågsamt än att kent skulle lägga av, att jag inte kunde gråta så mycket som jag hade förväntat mig att jag skulle göra. Jag tror mitt undermedvetna visste att jag snart skull gå genom något mycket värre och sparade tårarna till det.
 
 
 
När vi sitter på tåget hem till mina föräldrar så bestämde jag mig för att jag till varje pris skulle fixa en biljett till absolut sista konserten i Stockholm. Där det en gång började för mig. Där jag såg dem live för första gången i globen 2002. Dagen efter ändrades livet. Mor blev inlag och sedan kom hon aldrig hem igen. Och ja resten vet ni. Och det blev innget kent i Stockholm.
 
 
 
 
Jag tycker inte behövs mer ord än så här. Magiskt räcker! Tack som fan för allt kent. Ni är bäst!
Alla bilderna är tagna med min mobil under konserterna.
 
The stars are up
one fell down
and flew away
Flew away