Älskar mamma


Älskar mamma.
 
Det sa Hugo igår vid nattningen. Visserligen för han härma mig. Men det värmde så i mitt hjärta. Så igår lade jag mig extra lycklig.
 
Idag tvinga jag honom vara uppe lite längre för jag ville ha mer mys. Vi var hemma sent idag. Jag jobbar länge tisdagar och Erik är iväg, så Hugo fick vara länge på förskolan.
 
Ibland måste man som mamma vara lite ego. Vi har ju sovmorgon imorgon så. Och jag är glad jag mår bättre nu och kan ge Hugo all kärlek och inte behöva jobba med mig själv hela tiden.
 
Ikväll blir det Eurovision. Skall du titta?
 
 
 


Har du steraliserat dig?


Så sitter jag här och försöker få ner det som rör sig i huvudet. Jag har suddat och börjat om flera gånger. Så jag tänker jag går rakt på sak.
 
Jag har sedan jag satte in p-staven när Hugo var 3månader haft blödningar. Har liksom aldrig vetat när de skulle komma eller för den delen sluta. Det ger en inte så mycket sug efter samvaro med sin andra hälft.
 
I fredag var jag hos läkaren för utvärdering av mina tabletter, har bytt sort nu då de andra gav mer biverkingar än det gav. Tog även upp detta med blödningarna. Så nu är en remiss skickad till gynekologen. 
 
Så nu går mina tankar till om det är p-staven som orskar mina blödningar, vilket är högst troligt, så måste jag fundera på annat preventivmedel för framtiden. Vi ska ju inte ha fler barn. Så tankarna på sterilisering har slagit mig.
 
En del av min känner mig säker på det. En annan del tvivlar. Inte för att jag ska ångra mig. Jag fyller 35år i höst och jag vill inte genomgå en graviditet till och inte en havandeskapsförgiftning till. Med andra ord jag vill inte må så igen. Eller utsätta varken Erik eller Hugo för detta.
 
MEN! Ja det finns alltid ett men när jag tänker på Hugo. Vad gör vi om något händer med Hugo? Tänk om ett barn kan hjälpa oss få behålla honom? Tänk om Hugo dör? Det är ganska många om. Och jag vet man inte skall binda upp sig på om. 
 
Har du steraliserat dig? Eller känner du någon som gjort det som kanske skulle kunna delge sina erfarenheter  till mig?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Trappa ner från himlen


Idag när vi satt och fikade på eftermiddagen såg Hugo min mors troll som sitter på en älg. Han sa älg flera gånger och sitter på den. Och såklart ville han ha den. Vi sa nej den skall stå där, den får man bara titta på. Och så säger han mormor. Då blev det naturligt att vi började prata om mormor. Allt för han skall minnas henne lite i alla fall.
 
Vi prata mycket med honom när hon blev sjuk och förklarade för honom så gott det gick och sedan när hon gick bort så sa vi rakt till honom att mormor dött. Det kan kännas hårt och använda det ordet till ett litet barn, men det är ändå det bästa och säga som det är istället för att hon gjort bort eller somnat. 
 
Idag när vi prata om mormor så sa vi att vi saknade henne. Och då sa han saknar. Och vi bara log. Och så sa vi att vi var lite ledsena för att mormor var i himlen nu. Ledsen säger han då och tårarna börja bränna i ögonen. Då säger han, trappan ner.
 
Han menade då att jag kan ta trappan ner, då kan mormor ta trappan ner till oss. Ja lilla gosse om det var så enkelt och lätt och få träffa alla de vi saknar igen. Fick ju såklart förklara att man inte kan ta någon trappa ner från himlen. 
 
Och så sa vi att vi fick gå och tända ljus för mormor. Han höll hårt i ljuset, var med när vi tände det och satte det på plats. Sen gick han och tittade på alla blommor som låg i minneslunden.
 
Men en sak är säkert. Trots att han bara är två år, förstår han så mycket. Så man skall inte underskatta ett barn. De förstår och kan mer än man tror. Hugo har fått vara med på hela resan utifrån hans förutsättningar och det har vi igen nu då vi har varit ärliga mot honom.
 
Det är mycket sorg kring detta inlägget, men samtidigt gör det mig glad och kunna ha denna konversationen med min son och att han på så sätt sprider glädje till mig och sin omgivning.
 
#HappiChallenge